Jag är mest i vägen

I helgen har jag sprungit ärenden åt killarna (eller "grabbarna" som de oftast titulerar sig) som jobbar i min lägenhet. Sprungit ärenden (till och från McDonalds) och lagt mig i saker som jag inte förstår. Jag föreslår hur saker kanske kan göras bättre och är hela tiden i vägen. När de jobbar i köket så är jag i köket. När de arbetar med garderoben så är jag där inne. Flyr de till sovrummet så finns jag även där.  Precis som en bjäbbig liten chiauhua som de hela tiden måste passa sig för att inte trampa ihjäl. De hatar nog mig, men nu ska jag - till grabbarnas förtret - snart dit igen och bara mysa runt i några timmar och förgylla deras vardag.