Yo I'm a rap(art)ist?

Men jeez. Kikade in på några hip hop-bloggar och insåg att jag missat värsta debatt-kaoset. Det börjar med en krönika av en Annah Björk på City och eskalerar givetvis i en mängd motreaktioner.

Personligen anser jag att det var en extremt ogenomtänkt och onyanserad krönika. Jag älskar både hip hop och hip hoppare (himla fina karlar, de jag haft turen att stöta på i alla fall) men det finns inte något jag avskyr så mycket som våldtäkt. Och det går alldeles finfint ihop.

Det finns absolut hip hop-artister som rappar om att man ska smacka sin bitch sönder och samman, och det känns inte speciellt fräscht nej. Bara dumt. Och DET får man mer än gärna reagera emot. Men långt ifrån all eller ens en stor del av hip hopen står bakom det. Och definitivt inte svensk hip hop, som skiljer sig från den till viss del kvinnoförnedrande kommersiella amerikanska gangsta-rappen.

Men vare sig man gillar hip hop eller ej, eller håller med om att det är kvinnoförnedrande skit (det får man tycka för man får tycka precis som man vill) eller ej, så känns det bara dumt att klumpa ihop människor på det där viset. Och dessutom ganska okunnigt då det inte finns någon statistik överhuvudtaget på att våldäktsmän skulle lyssna på hip hop i högre utsträckning än andra. Jag som faktiskt har läst på mycket i detta ämne vet att det ALDRIG går att säga "aha, han är hip hopare (eller muslim/fattig/full/italienare/lastbilschaufför/vad-du-vill) – det är därför han våldtar". Jag förstår helt enkelt att väldigt blir väldigt upprörda.

Puh, nä nu måste jag nog shake some booootey för att varva ner.