Hur i helvete börjar jag?!

Anledningen till varför jag smusslar med destinationen för mitt äventyr är för att det ännu är cirka tre veckor kvar tills jag drar iväg. Känns roligare att outa det med buller och brak när det är dags ... Men okej. Så vi har tre veckor att rensa och packa. Vilket kan låta skitlångt i dina öron. Men jag är på riktigt orolig. Hur ska detta gå? Jag lider nämligen av vad vi skulle kalla severe packningsångest. "Åh, jag med" tänker du kanske nu. Men nej, nej, jag lovar. Not like me. Bara jag ska packa för en weekend i Götet eller en vecksas solsemester på Kanarieöarna så drabbas jag av panikångestattacker, andnöd, gråtattacker och stark tvivlan på mig själv och min existens i denna värld – och skjuter upp själva packandet till någon timme innan avfärd.

Klassiskt skilsmässobarnsmen kan jag tänka ... Varje/varannan vecka när det skulle packas skulle även ett tårfylt och vemodigt adjö från mamma eller pappa ta plats. Trots att jag är glad att mina föräldrar skilde sig så får jag en hård klump i magen bara jag tänker på det. Brrr, fan vad jag är glad att jag är vuxen. Okej, så. Nu jävlar tar jag tag i det här. Rensa en lägenhet som inte blivit rensad på fem år, varfan börjar man?!