HANNAHS BLOGG

Vi fortsätter på temat.

publicerad 2008-5-16

Vi fortsätter på temat.

Kommentar: Kanske kan du skriva lite om far-döttrar-relationer.

Det här är intressant tycker jag. Det finns ofta ett väldigt speciellt, men väldigt komplext, band mellan far och dotter. Min relation med min gamle farsa har nog varit ganska klassisk – om än av det mer turbulenta slaget.

Jag tror att många flickor, tjejer, kvinnor ofta målar upp sin far som Den Perfekte Mannen. Även om man tycker att han är dum i huvudet, så ligger det nog ändå någonstans där i det undermedvetna. Titta på alla dina ex och se om du inte hittar en röd tråd i någon form av likhet med din pappa.

Och så söker vi ständigt, ständigt hans bekräftelse. Som sagt hade jag och min far ett ganska turbulent förhållande under perioder, men även om jag nu efter mognad har lärt mig att utnyttja våra extrema likheter till att stärka vårt förhållande i stället för at splittra det, kan jag komma på mig själv under en middag att med gäll barnslig röst hojta "Jag är nominerad till bästa medarbetare" eller "Min chef sa att jag är jättebra". Det desperata skriket efter Hans bekräftelse.

Detta tror jag som sagt är ganska typiskt. Och får man inte hans fulla bekräftelse då kan det såra oerhört, även om pappan i fråga inte förstår att det betyder så mycket.

När man inser att ens pappa inte är Den Perfekte Mannen, utan en människa med fel, brister och issues precis som en själv. Att han också har en uppväxt som präglat honom och kan göra misstag som alla andra, som man själv gör – då blir man inte längre desperat, inte längre sårad.

Idag är min pappa på riktigt min bästa vän, mitt allt. vi umgås som polare och han vet nog inte själv hur mycket han ger mig här i livet. Bekräftelse, kärlek, stöd, feedback, mothugg, inspiration. NU är jag mottaglig. Jag har så mycket att tacka honom för, men främst tackar jag för att han finns! Dessutom är han sjukt snygg!!!

Hur har ni det med era pappor?!

av Hannah Arnhög

Twingly Blogsearch

Kommentarer

julia / 22:49 / 26 maj 2008

Oj...Utan min pappa hade jag inte klarat mig. Han är den jag ser upp till mest och jag är så JÄVLA stolt över honom. Hans bakgrund har gjort honom till den underbara människa han är idag. Hans fars 7 syskon gasades ihjäl under förintelsen...han kom hit med en resväska och idag jobbar han med ministrar hit och dit. Han är den smartaste mannen jag någonsin skådat. Ställer upp i vått och torrt, alltid.

Marie / 16:07 / 26 maj 2008

Tack Hannah!!! Precis vad jag behövde. Så otroligt skönt att veta att man inte är ensam. Jagar ständigt pappas bekräftelse och tycker alltid att han favoriserar min bror.Men med fler såna inlägg kanske man blir klarsynt så småningom. Du är klok, du =)

Cilla / 16:53 / 19 maj 2008

Åhh vad skoj att du tar upp detta ämne=) Pappor borde uppmärksammas mer för allt bra det gör. Min pappa har alltid,alltid funnits där för mig. Han har skjutsat mig väldigt tidigar morgonar och sjukt sena kvällar/nätter utan att klaga bara gjort det. Han säger inte mkt men då han väl gör det kommer det från hjärtat och man märker att han menar det. Jag är verkligen pappas dotter och kommer så alltid att vara.. Många kramar

Elvira / 16:06 / 19 maj 2008

Min pappa har inte varit närvarande under min uppväxt och ändå söker jag ständigt hans bekräftelse, dock får jag för det mesta ingen. Trots detta är jag aldrig arg på honom, den biten har min stackars mamma fått ta.

jonna / 22:32 / 18 maj 2008

Min pappa är min klippa, mitt allt, utan honom hade jag inte varit lycklig idag. Han drog mig ur skiten jag nästan fastnade i när jag var yngre, och han har uppoffrat allt för mig. Han är den bästa människan världen har skådat.. och det är sant.

Angelica / 13:27 / 18 maj 2008

de är PRECIS som du säger! jag vill som alla andra se min pappa som den perfekta mannen, men jag har insett att han inte är de. Vi är inte så himla nära varann, fast vi bor i samma hus (mestadels, är ibland hos mamma eller pojkvän) .. jävligt intressant faktiskt. de där me bekräftelse, stämmer! helt precis alltså. fan att ingen ha sagt de förut, de är ju så sant. skriv mer om de, snälla!

http://sveedmeister.blogg.se/ / 00:09 / 18 maj 2008

jag söker ALLTID min pappas bekräftelse har jag märkt på senaste tiden efter att mina kompisar pekade ut det

linn / 21:43 / 17 maj 2008

utan att låta klyschig så är min pappa min absolut största idol. han ställer upp i alla lägen och är en enorm inspirationskälla som jag aldrig vill vara utan. alla människor runt omkring min pappa har alltid beundrat honom för hans positiva inställning till livet. han är helt enkelt den bästa pappan i hela världen. puss på honom!

www.angelicaoervall.blogg.se / 00:02 / 17 maj 2008

Min pappa är mannen i mitt liv, utan honom är jag inte hel. Han är den bästa mannen i mitt liv!!

Michaela / 23:57 / 16 maj 2008

Min Pappa är också en av mina bästa vänner. Jag är 17 och under tidiga tonåren hade jag en mer eller mindre ansträngd relation med min mamma som då blev otroligt påfrestande. Men sån jävla tur att jag hade min pappa då, vi kan prata om mer eller mindre allt och han har hjälpt med mycket här i livet. Även om jag nu också har insett att han inte är perfekt ;)

Cissi / 15:44 / 16 maj 2008

Min pappa är dessvärre död.

Namn / 13:05 / 16 maj 2008

Underbart skrivet! Du sätter ord på mina tankar!!! Tack

Helena / 11:21 / 16 maj 2008

27 år gammal lever jag fortfarande i det stadiet där "min pappa är starkast i hela världen". Enligt mig finns det ingen som är så allmänbildad, driven, smart, framgångsrik, snäll och underbar som min pappa. Fast att jag vet att han har fel och brister är det lätt att se förbi det. Han är den jag ringer så fort någonting krånglar, vare sig det gäller lägenhet, bil eller jobb. Sen är det klart, gäller det kärlek och kompisar då ringer jag nog mamma. Mamma har fått en mer mänsklig roll, pappa är på en pidestal. :)