Ibland kan det faktiskt vara tvärtom också - att ens kompisar inte längre frågar om man vill hänga med ut eller hitta på något eftersom man skaffat pojkvän. Man är inte med i gänget längre för vännerna förutsätter att man inte vill göra saker längre utan hellre hänger med pojkvännen. Det har hänt mig och är inte särskilt kul! Jag vill hitta på saker med mina vänner också men de frågar inte längre, och när jag kommer med förslag så väljer de att tacka nej - varenda gång!

Du har rätt att tycka vad du vill och det är varken mer eller mindre intressant än vad någon annan tycker, men en sak tycker jag är märkligt. Du tar Emmas exempel och kritiserar hennes livsval (det gör du faktiskt även om du slätar över det genom att säga att alla får gör som de vill), men du har vad jag vet aldrig själv varit öppen med ditt eget privatliv. Varför? Därför att du vill värna om ditt privata kanske? Intressant då att du är den första att kritisera en annan kvinna som väljer att vara öppen med sitt livsval och berätta om det. Det är så mycket dubbelmoral över ditt sätt Ebba att jag faktiskt tappar intresset för dig och din blogg. Den dagen du själv är sambo och öppet kan berätta hur du lever, vilka dina prioriteringar du har och vad du värderar högst, den dagen kan du med rätta kommentera andra. Det är svårt att ta dig på allvar idag. Din blogg är ju en av de mest förutsägbara och opersonliga, den är mer ett businesskoncept än något med själ. Kanske är det också meningen, men håll dig då till det hela vägen. Det är ju alltid lättast när man sitter på åskådarbänken och vet precis hur man själv kommer att göra. Återkom när du är där. Tycker att du är en intelligent tjej men numera tycker jag även att du visar att du är aningen omogen.

Allt är inte svart eller vitt, nej... Jobbar heltid som lärare; har alltså utbildnng, bra lgh, fast jobb och ser enligt mig själv och andra bra ut... men ensamhet är inte så kul... när ens vänner är hemma med familjen....

Förstår vad som menas med krönikan, men tycker att folk borde få välja själva vad de vill göra med sina liv. Vad gäller att Emma är en offentlig person och därför måste tåla påhopp så borde samma sak gälla Ebba. Det är ju inte bara här på VR hon syns utan även en hel del i tv och radio. Sen ligger det kanske inte i folks intresse att parta hela nätterna när man fått en partner. Som Ebba själv skriver är vissa områden i Sthlm inget annat än en köttmarknad och hur kul är det att hänga på en sån när man redan hittat sin livskamrat. Fröknarna von Sydow har ju helt klart en ekonomi som de flesta av oss inte har, men tycker ändå att Amy är stark som orkar med allt. Däremot tycker jag inte att man ska döma ut andra för de valen de väljer att göra. Då borde vi istället jobba för att de kvinnor som inte själva får välja ges den möjligheten, bortgiften etc. är inte det viktigare än att reta upp sig på Emma Anderssons livstil? Och det faktum att någon väljer att vara hemmafru betyder ju inte heller att hon försummar allt vad socialt liv heter. Hon har väl snarare mer ork än de mammor och pappor som jobbar åtta till fem, hämtar barnen, handlar, lagar mat och diskar på kvällarna. Om jag blir tät får min man gärna vara hemmapappa, sen tror jag att varken han eller jag skulle stå ut med att gå hemma någon längre stund, men det beror på våra personligheter. Tycker det är dags att vi inför en ny dag. En som är skvaller- och skitsnacksfri och jobbar med verkliga problem istället.

Bra skrivet Ebba.

Om jag nu förstår kommentarerna rätt så har Ebba blivit dumpad nyligen och största delen av oss läsare vet nog hur tråkigt det känns. I en sådan situation vill man ju bevisa åt hela världen (och i synnerhet åt sig själv och åt exet) att man faktiskt klarar sig alldeles utmärkt ensam, att livet fortsätter och att drömmarna finns kvar, eller hur..? Det förstår jag verkligen, känner även sympati och även det att hon använder Emma som exempel i sin krönika är logiskt - men lite finskänslig skulle Ebba lätt kunnat vara när det ändå är fråga om riktiga människor med riktiga känslor. Tyvärr skulle uppmärksamheten kring hennes skrivande ha varit lite mildare och det skulle inte ha varit klokt med tanke på kampen om läsarantal...

Håller med CAROLINEEILONDON om komiken i E:s inlägg. Det skojigaste var att beskylla Amy för att "försörjas av sin man" och "välja familjen på heltid" samtidigt som E vet att Amy pluggar till läkare. Eller tror hon kanske att Amy bara utbildar sig för nöjes skull eller har planer på att enbart jobba ideellt? HAHAHA!

Två perfekta krönikor för dig. med fullträff! Du är grym, känns skönt att det finns någon som tänker som jag i detta. Jag tror man ångrar sig senare i livet om man väljer bort saker man egentligen vill göra på grund av kärlek. Det måste ju gå att kombinera! Kram Moa

Bara för att man väljer sin kärlek framför "karriären" betyder det inte att man slutar att prioritera sig själv. Finns en hel del andra sätt att prioriterar sig själv på. Jag gillade dig och den du gjorde tidigare men jag vet inte på senaste tycker jag det verkar som om du skulle behöva stiga ner från dina höga hästar och öppna ögonen. Karriär är inte att tänka, äta och sova jobb 24/7. Karriär handlar inte om att jobba röven av sig bara därför att det är väl så man ska göra när man har en karriär?! Karriär är att finna balans och mening i det man gör. Har du det?

Ja, man kan konstatera att Ebba lyckats få in en fullträff med sin krönika - det var länge sedan man såg så många kommentarer kring ett och samma ämne. Självklart är det ok att ha olika uppfattningar i frågan, men jag tror att vi som har några fler år på nacken är mer benägna att hålla med Ebba - man kan inte bara leva på kärlek, även om det vore härligt. Eftersom ingen av oss har ett livsfacit i handen är det bäst att sträva efter att försörja sig själv. Jag tror att jag kanske hade sett lite annorlunda på saken om Emma A hade varit småbarnsmamma och valt att lägga några år på att ta hand om småbarn; men att en så pass ung kvinna ,utan barn, väljer att gå hemma ensam känns lite konstigt. I synnerhet som man misstänker att hennes sambo är på resande fot ganska mycket.

Her var det mange ondsinnede kommentarer, Ebba pirker tydeligvis borti et ømtåelig tema. Egentlig ganske sjokkerende hvor gammeldags mange argumenterer, vi har da virkelig kommet lenger! Jeg syns den diskusjonen Ebba drar opp er viktig, vi ser den samme tendensen i Norge, spesielt i overklassen hvor det har blitt status å ha hjemmeværende kone. Det er fortsatt ikke bevist at barn har det så utrolig mye bedre ved å ha hjemmeværende mor, enn barn som har gått i barnehage. Tvertimot utvikler barn som går i barnehage større sosiale ferdigheter. OFte tror jeg det handler om at mor syns det er deilig å gå hjemme, vaskehjelp har mange uansett. Jeg er selv i førtiårene, har to barn men alltid jobbet likevel bortsett fra to svangerskapspermisjoner. Jeg har harmoniske og snille barn som gjør det bra på skolen, har sunne interesser og mange venner. Og jeg har en yrkeskarriere jeg er stolt av, og venner som jeg tar godt vare på. Ja, det går an å få til ganske mye men det krever bevisste valg. Og jeg bidrar til samfunnet med noe mer enn å bake boller og stryke gardiner...

Jag håller med Ebba, det är många (inte minst jag själv) som hamnar i fällan av att gilla sin pojkvänt uppmärksamhet såpass att man glömmer att det finns andra med. Men det är inte att förglömma att det finns ett jobb att göra i ett hem, eloge till de som vill vara hemma-mamma eller hemma-pappa. Det viktigaste vi kan göra är att se till att våra barn blir väluppfostrade och känner sig älskade. Får en del kanske det är viktigare att vara hemma och se till att hemmet är varmt och trevligt än att ha en spexig modeblogg eller ett jetset-liv.

Trist att sa manga ar sa snabba med att domma ut Ebbas oerhort tankvarda och viktiga inlagg. Nar man har blivit nagra ar aldre och gatt igenom bade sina egna och vanners upp och ner gangar med man sa far man en annan syn pa det har, forhoppningsvis. Det ar oerhort viktigt att ta hand om sig sjalv och varda sina egna ambitioner, ingen annan kan gora det at en. Om vi lagger sjalvforverkligande etc pa hyllan och ser praktiskt pa det har, kanske en del far sig en tanke stallare. Tank sa har, vad hander om (hemskt jag vet) din man gar bort? Hur skall du forsorja din familj om du inte har en egen karriar att falla tillbaka pa? En vaninnas man gick bort i cancer 34 ar gammal, hade hon inte varit lakare och kunnat forsorja sig och sina tva barn, vad hade hant da? Speciellt nar man bor utomlands och inte har samma sociala skyddsnat som i Sverige. Ett annat scenario..Din man lamnar dig och dina barn (hander trots allt), vad har du kvar? En skilsmassa eller uppbrott ar alltid hemskt men jag kan lova och garantera att den ekonomiska och kanslomassiga forlusten blir betydligt lindrigare om du har kvar din egen lon, identitet, vanskapskrets etc. Men, naturligtvis maste man anpassa sig till sin make/maka och hur varje familj gor for att fa vardagen att ga ihop ar upp till dem. Man far pussla, kompromissa, ge efter, ta for sig allt pa samma gang. Min man var arbetslos i 6 man, jag fick ensam forsorja oss och nar jag behover ga pa maternity leave sa far han forsorja sin familj (man far ingen direkt ersattninng har i UK). Det gar inte att leva i ett aktenskap utan ett konstant samarbete, man lever i symbios med varandra. Ok, har kommer en provocerande tanke...Ar vi innerst inne sa lata att vi hellre ar hemma och handlar an gar till jobbet??? Hm- i manga fall jag tror det. Helgens roligaste (eller komiska) ar helt klart Estetiscas forsvars inlagg till Emma A. Vem hade kunnat tro det...Oj oj vad jag har skrattat

En av mina bästa vänner (29 år fö så vi är inga småbarn!) blev lämnad nu efter 1 år med "drömkillen". Hade inte varit så mkt mer med det, livet liksom, om det inte varit för att hon gav upp alla oss gamla vänner när killen kom in i bilden, innan det tog slut med grabben hennes hade vi inte hörts på 4 månader...Nu börjar hon försiktigt ringa och be om ursäkt...Vi(kompisarna) suckar för att sedan trösta och lova att alltid finnas där och inte försvinna vad som än händer. Hon å sin sida lovar att nästa gång se till att de gamla vännerna som funnits i alla år inte glöms bort den dag en söt grabb poppar upp... Apropå vissas kommentarer...Såklart livet inte är svart el vitt, såklart det finns undantag, men när man liksom Ebba skriver en krönika som ska vara underhållande analyserande av ett nutida fenomen hör det till saken att se saker precis så:svart/vitt. El hur?

Bara några snabba sanningar om mig, i motsatt till annat som sägs! 1: Jag tjänar inga pengar på min blogg. 2: Min man försörjer mig inte, men om det nu vore så hade jag tyckt att den lösningen, det vill säga att han försörjde mig medan jag slutförde min utbildning, vore helt okej! Sånt gör man självklart för varandra i ett äktenskap. 3: Inte har jag gett upp mitt liv för en karl! Min man flyttade från USA till Sverige med mig då jag kom in på läkarutbildningen. Han stannade hemma med Kitty då jag fortsatte läsa när hon var några månader gammal. Nu går jag klart min utbildning trots att vi håller på att flytta till USA och ser fram emot ett spännande arbete som läkare där. Vad i den här bilden tyder på att jag "ger upp mitt liv för en karl", det undrar jag? Sen tycker jag ju att det är rätt skojigt att Estetica nu älskar Emma Andersson - en sann stilist?!

Du har så himla rätt! Vad många av de som skriver beska kommentarer om att du har pekat ut just Emma Andersson är det faktum att Emma är typ lika gammal som du och har verkligen inga barn med sin hockeykille. Hon har alltså valt att bli hemmafru utan familj vilket även för mig är helt absurt. Kanske skulle kunna fatta om hon skippade sina drömmar för en bebis, men för en kille som fortsätter leva sitt eget liv är ju helt obegripligt.

gud vad du är barnslig?! din värld är så black-and-white att det nästan skrämmer mig. och hur vet du att emma prioriterar bort sig själv?? hon kanske ville ha ett break och bara ta det lite lugnt, ser inte det hemska med det..? lägg ner snälla.

Ebba har rätt! Ni som kommenterar är för unga för att förstå! Ebba menar bara att det är så många kvinnor som tycker att det är bra/underbart etc att vara hemma med barn och ta det lugnare karriärmässigt medans männen fortsätter att göra karriär och lever sitt liv ung som innan barn och familj. Vi kvinnor sätter oss själv i 2:a/3:e hand och är alltid måna om barn och våra män först. Tyvärr är det inte så vanligt att det "lönar" sig. För att uppnå en bra balans i ett förhållande krävs (enl mig) mer jämställdhet - att dela på ansvar för barn och karriär. Det handlar inte om att vara avundsjuk på de som kan vara hemma - det är en mycket större fråga än så. Jag känner inte Ebba men jag uppfattar henne som mycket mer intelligent än att hon skulle vara avundsjuk på ex Emma Andersson. Ebba kommer att kunna kombinera arbete, pojkvän/man och barn utan bekymmer. Hon kommer antagligen vara smart nog att använda sig av barnvakt då och då och lägga ned tid på att vara ensam tillsammans med sin man. Det ni som läser det här borde förstå är att Ebba träffar massor av starka och smarta kvinnor som delar med sig av sin livsvisdom. De visdomsorden är bra mycket mer än endast "ord av svartsjuka". Stå på er tjejer - var starka - hamna inte i "jag är hemma och är snäll-träsket". Fortsätt att vara den du är även när du hamnar i ett förhållande, gifter dig och skaffar barn! Det gäller att vara stark, stå på egna ben och vara en egen individ. Då får du också ett bra förhållande och trygga barn. Good luck!

du är tottlt rubbad i huvet. Det verkar som om du snackar utav egen erfrenhet..vad är det för killar som du har träffat? Och varför tror du att bara för att man väljer och stanna hemma...samma som att vara SLAV åt mannen?? vafan..du städar ju ditt eget hem och tar hand om dina egna barn ju. Det verkar som om det är OK och göra allt det där..fast utanför hemmet, som ett jobb alltså som man får betalt för. Jag tror inte att emma LIDER så som du får det att verka..tro mig inte många skulle välja och jobba stenhårt 100% om man hade råd med annat så snacka inte skit. Vem fan vill inte ha mera tid och göra annat kul? Jobba skulle man göra då man kände för det...om man fick välja.

Ebba är nog under mycket press nu och försvarar sig rätt rejält... Då kommer de mindre genomtänkta kommentarerna, som det där med vin och middagar... (sen när är det SJÄLVSTÄNDIGT att göra som alla andra bara för att alkohol är så jäääkla coolt??! - är det inte du som gjort reklam med Systembolaget mot langning t.ex...??). Jag är 25, har tillbringat ett par år i Stureplanssvängen, tyckte det var kul, har nu gått vidare med världens bästa förhållande, ÄLSKAR Ikea-söndagar och kycklingrätter. Har en bunt massa härliga tjejkompisar som har fått stå ut med en nyförälskelseperiod (för det är nog det du försöker beskriva egentligen). Tjejerna kan ta hand om sig själva och jag skulle göra samma sak för dem när de blir kära... Håller helt med en annan kommentar här - du kommer FATTA när du själv blir sambo med någon, uppskattar mindre ytliga saker och mår bättre i dig själv. Den dagen kommer dock tyvärr inte jag läsa din blogg, trots att jag gjort det de senaste åren... Enough is enough. Hetsa inte tjejer till att dricka och att inte följa sitt hjärta!

Ebba -jag håller med dig. Det GÅR att få "allt", iallafall om man ser till att vara ihop med någon som tar lika mkt ansvar för hem och familj som du. Dock - en MYCKET viktigare fråga från en shoppingsugen bebismamma (som äntligen kommer i min gamla strlk 36, he, he!)- vinterkappan - tänker nog satsa på Filippa K:s Laura kappa - sååå fin - men, vad tycker du - svart eller grå? Lutar nog åt svart trots allt, det är så användbart, men vad skulle du ta?!

Svar till Estetica: Har Amy (Ebbas syster) gett upp sitt liv för en kille? Hon läser ju för bövulen till läkare. Det är väl inte så pjåkigt?

"Tjejkompisarna som ger beska kommentarer? Som gnäller när du bara tar ett halvt glas vin och går direkt hem efter middagen istället för att hänga med ut? Har man tur finns de kvar när man själv börjar fatta..." Låter precis som Marian Keys. Läs hennes "Bekännelser från sängkanten" om hur alla kompisar blev tråkiga och hon hängde till slut själv på krogen och skaffade nya skojigare vänner som fattade vad livet gick ut på... Sen vaknade hon ur sitt tunga alkoholberoende och skrev sig ur missären. Trots alla miljoner har hon en tung förlust (enligt sig själv) hon fick aldrig bli mamma och kunde lika gärna aldrig kunnat resa sig.

Hej Ebba! Jag ar en hemmafru som laser din blogg nastan varje dag. Precis som Emma bor jag i ett annat land, men med man som jobbar och tva barn. Och jag ar ganska stolt over att vi som familj vagat prova att leva ett par ar pa nytt satt. Hemma har familjer med sma barn och karriarer det kampigt och manga skiljer sig. I Sverige ar vi valdigt fixerade vid att alla ska jobba och jag upplever inte hemmafru som nagon trend. Tvartom ar det ganska provocerande och inte ok. Sarskilt for andra kvinnor. Kram fran Anna

Bra skrivet! Alla har självklart ett val men viktigt att ha i bakhuvudet att ifall något skulle hända i det underbara hemmafrulivet, är det du som står utan inkomst, pension och arbetslivserfarenhet... Så jag fortsätter jobba, utvecklas OCH kramas i soffan med sambon.För min skull nu och i framtiden. Tjing!

Folk som kommenterar här fattar ju inte alls grejen. Det handlar inte om man ska eller inte ska dricka vin, skaffa barn, gifta sig. Det handlar ju om att välja sig själv och inte binda upp sitt liv på någon annan. Jag gjorde själv detta men lyckligtvis tog det slut men som följd får jag nu i princip bygga upp allt från början igen.Innan jag träffade honom var jag stark och hade massa drömmar men han gjorde att jag glömde mig själv och bara gjorde det han ville och man fattar inte detta medan man är i det men nu efteråt ser jag det så klart och är tyvärr mycket arg på mig själv. Men jag vill fortfarande hitta nån och skaffa familj men jag tänker gå in i nästa förhållande på ett helt annat sätt där jag tänker behålla mina drömmar. För tjejer, ni vet inte vad killen gör eller tänker även om ni tror det, ni vet inte om det tar slut imorgon eller aldrig. Tänk lite på att i slutändan så har ni bara er själva så prioritera aldrig bort det viktigaste du har, dig själv! Kram på er :)

Jag är nittiotalist och en av få i min årskull som växt upp med en mamma som var den klassiska hemmafrun (och en pappa som ägnade sig åt att driva en fondkommission 24/7 under hela vår uppväxt). Att vara hemmafru i Emma Andersson-anda, utan något speciellt att göra alls, är en sak. En annan sak är det när det är barn med i bilden, så är situationen en annan, tycker jag. Hade jag och mina två systrar haft en pappa som jobbade uppåt hundra timmar i veckan PLUS en mamma som jobbat, så gissar jag att vi tre ungar inte hade varit lika duktiga i skolan, lika aktiva, drivna och hyfsat välartade såsom vi faktiskt är idag. "Min mamma hemmafrun" kanske inte stämmer överens med bilden av den moderna människan, som ska föda barn när hon är 45, sluta amma och börja jobba heltid och träna igen en månad efter förlossningen... Men å andra sidan kanske det är de barnen som bidrar till den allt dystrare bilden av min generation i Stockholm (& vårt uteliv, som du själv beklagat dig över)? Media meddelar att betygen sjunker, gatuvåldet ökar, vi blir fetare och latare och har ingen moral .. och ingen frågar sig varför? Det enda som behövs är kanske en mamma som har tid med en..? Håller helt med dig om Emma Andersson och Gabrielle Solis-trenden, men dra inte alla hemmafruar över en kam! De bidrar nog med en del gott i samhället, de också.

Klokent inlägg, håller mer dig! Har allt för många kompisar som när dom träffat en kille går upp i honom totalt och allt annat kommer i andra hand. usch

Varför tog du Emma som exempel??? Varför inte syrran Amy??? Hon är ju modellen för en som gett upp sitt liv för en karl!!!I gengäld blir hon försörjd...kanske inte tillräckligt eftersom hon måste blogga också...Varför just Emma...avundsjuka på alla hennes valmöjligheter??? Själv lär du väl vara ensamstående "chefredaktör" för en hemsida...tills du får sparken igen!!!Emma däremot kan ju välja och vraka bland alla erbjudanden som programledare journalist osv!!!Men hon väljer familj på heltid...precis som syrran din!!!

Gött mos Ebba! :)

Snälla Ebba. Släpp denna tråd nu. Du är bara 27 år och din sanning idag är inte den som du kommer ha den dagen du träffar den rätta och vill binda dig. Tänk också på att du är en förebild, blanda inte in alkohol i hur du tycker dina tjejkompisar ska bete sig. Kanske finns en anledning att de inte dricker eller vill följa med er som dricker.

"Som gnäller när du tar ett halvt glas vin och går direkt hem efter middagen istället för att hänga med ut? De fattar ju inte!" Hmmm varför ska man behöva dricka??? Eller hänga med ut??? Det kallas gå vidare i livet och få andra intressen. Livet består inte av krogen

kära ebba, jag gillar dig - men allt är inte svart eller vitt...