Spy Bar 03.46

Jag: Var har du brorsan?
Kille: Han är hemma.
Jag: Åhå på så vis. Han är het! Hälsa så mycket!
Kille: Eh jo. Okej.
Jag: Gud, jag känner mig som Kerstin Thorvall. Förlåt.

Imorse facebookade Kille detta till mig:

”Små prosastycken och noveller om hudens längtan och den underbara rysningen när du rör vid den. Saknadens terror, svartsjukans andnöd och den fruktansvärda svindeln av lycka när du äntligen kommer.

I samlingen ’Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig’ växlar berättaren mellan dur och moll, klassisk musik och hårdrock, akvarell och kolteckning. Med ett romantiskt skimmer och en erotisk ton skildrar Kerstin Thorvall möten där tiden skapat den nödvändiga distansen. Det har blivit en lekfull och öppenhjärtig bok med den omisskännliga Thorvallska udden.”

AKVARELL OCH KOLTECKNING!!!