Jag har skrivit en novell...

Det här är kul!
Jag har skrivit en dekadent novell med Stureplan som utgångspunkt för tidningen Stureplan som nu i dagarna kommer ut som inbjudan till en fläskig fest de ska ha.
Min gamla kompis Gustav skrev bättre om det än jag kan här....

Här är novellen iaf!

1.
Jag minns inte om det var Prodigys ”Breathe” eller ”Born Slippy” med Underworld.
I vilket fall var det den typ av låt som fick mig att vilja slita av den billiga T-shirten, de snortighta jeansen och de svindyra klackarna. För att sedan sprita, knarka och gruppsexa med hela världen just då.

Vi var på ett ställe. Det som brukade vara stans hotspot, men som på sistone fått besök av massa förvirrade svennar. Men det var väl okej ändå, antar jag.

Jag såg honom från baren, hans ögon såg helt sjuka ut. Kanske var det det jag gillade. Den där flackande blicken, det där ständiga sökandet efter något nytt och någon annan. Vem vill inte vara den andra?

Jag stödde mig på hans kompis, slickade i mig champagne, Chambord och kompisens andedräkt som luktade sådär som tre dagars skäggstubb känns mot lyxigt tjejskinn.
– Din kompis är jävligt snygg. Vill han ligga med mig tror du?
– Han är upptagen, sa andedräkten till mig.
– Har det hindrat mig förut?
De där sjuka ögonen vandrade, nej sprang, över rummet. Jag gick in på toan, kissade, bättrade på sminket och gick ut igen.
– Hej, sa jag.
Min röst var gäll och knepig. Några fula, svenniga brats glodde på oss. Jag föraktade dom.

– Hej, vi har inte träffats förut men…
 (Hans röst var gammal och jag ville pilla ut hans vackra ögon och förvara dem i en gyllene box hemma för framtida bruk. Jag tänkte att ingen annan någonsin ska se dem.)
– Du är snygg. Du är snygg och vi har en gemensam vän, sa jag och nickade åt andedräkten.
– Vill du ha en näsa, frågade han.
Jag bara garvade.

2.
Vi kryssade mellan alla barerna på Södermalm. Sen Köket, Spy Bar, Sturecompagniet, The Lab, Riche och nåt litet skitställe i utkanten av Stureplan.

Fnissade åt lantisarna som inte kom in och tittade två gånger på kvällstidningsfotograferna som väntade på Madde. Önskade usla låtar av dj:n och gjorde obscena saker i baksäten på taxibilar och på krogtoaletter med inslag av marmor.

Det var inte tomt. Det var inte ytligt. Det var de allra finaste festerna alla kvällar i veckan.
Vi åt nattmat på varenda ställe som serverade oss och jag pekade ut brudar jag hatade och vi kysstes i timmar på det enda stället som fortfarande var öppet.

3.
Flera år senare sade han, kommer du ihåg vad du sa den första kvällen?

Jag mindes inte.

Det var ingen muppig alkoholdimma som du kan läsa om i usla ungdomsböcker.  Allt var kristallklart.

Men jag mindes inte.

– Vad sa jag?
– Gör vad du vill så länge du inte dödar mig.