Men nej... The pain...

Jag är helt förstörd…

Jag kan inte gå.

Efter att ha bott i London i tre och en halv månad och inte riktigt lyckats få med hela kostcirkeln så längtar jag efter att röra på mig.

Dum som jag är så signade jag upp på att träna med min lillebrors fotbollslag. Med min sedvanliga grandiosa inställning så var jag övertygad om att jag skulle kunna spela som när jag faktiskt tränade fotboll på riktigt. Denna övertygelse baserades på de antal timmar som jag tittat på fotboll på pubar i London.

Och här är jag. Några timmar senare. Jag vill aldrig mer röra mig i hela mitt liv och mina ljumskar är helt deformerade.

Jag kanske borde ha värmt upp?

Och jag har glömt hur man stretchar.

Jag kommer att gå omkring i morgon som en tysk, homosexuell sjöman från Hammarbyhamnen efter en hård natt på stan.