The war at home...

Det stora uppdraget idag. Det verkliga kriget, det skedde utanför Paint ball-zonen och istället i att försöka ta sig till Upplandsväsby. Jag tror att jag idag har använt alla kommunaltrafiksmöjligheter som erbjuds i detta land. Spårvagn, tunnelbane, pendeltåg och buss.

När vi kom till Solna station varifrån vi skulle ta pendeltåget noterade jag följande:

Alla plankar på pendeltågsstationen i Solna. Gammal som ung, kille som tjej. Glatt tar alla ett litet hopp, vinkar till den apatiska kvinnan i spärren och skyndar på mot sitt.

Jag är inte den som brukar fuska med sådant, detta av två skäl; 1. Jag tycker att det är viktigt att betala för det bra tågen, den höga standarden och till det mesta som bidrar till att upprätthålla välfärden.

2. Jag är på tok för ovig för att kunna hoppa över spärren.

Så jag traskar fram och säger: ”jag skulle vilja åka till upplandsväsby.” Kvinnan i spärren tittar på mig som att jag var dum i huvudet. ”Ja, det blir 60 kronor”, sade hon.

”Sextio kronor” ropade jag ut, ”jag borde ha plankat som alla andra”.

”Ja det borde du”, sade hon då.

Vad säger detta om priserna hos SL om inte ens personalen tycker att det är rimligt?

Jag vet ju hur priserna var i London så i teorin har jag inget emot att betala 60 kronor, men jag tror att SL skulle tjäna mer pengar på att sänka priserna till den nivån att människor besvärade sig med att betala i stället för att skita i det...