The circle of life.. En gammal mans musikala i-hopkytning av säcken..!(Part 3)

Nu börjar vi närma oss där jag är nu.

Men låt er inte luras av rubriken. Ledmotivet till Lejonkungen har inte påverkat mitt festande i den utsträckningen som man kan tänka sig...

Den perioden som från att jag fyllde 18 tills där jag är nu då jag är 20 år föranleddes inte bara av moppeåldern. Det fanns en vakuumtid på minst ett och ett halvt år av en orolig väntan. Ett mittenliv som gjorde mig lite håglös och nedstämd. De där åren när man är sammanhangslös. De åren då krogen inte riktigt finns inom räckhåll än, moppen är pinsam och hemmafesterna avklarade.

Då var det inga partylåtar som gällde. Nej, då var det martyrskap med besked. Kent, Lars Winnerbäck och Anna Ternheim gick på repeat. Aldrig har jag varit ”svårare” och mer ifrågasättande än åren efter moppe men innan krogen.

Därför är det ett naturligt glapp i partymusiken. Men när det kom på rätt väg igen så har det tagits ifatt med festandet in so many ways.

1. Byz- The Party is in you . Grabbgängets första dekadenta alpresa inbar två låtar som gick om och om igen, varav den ena var Nordmans “ödet var min väg” (vilket var med en viss glimt I ögat, vill jag verkligen minas). Den andra var just Byz- The Party is in you.. Och på ett mirakulöst sätt har den lyckats hänga sig kvar.
2. Supermode- Tell me why . Nu har det alltså börjats gå ut en hel del på krogen. Och att stå och titta på allt ljus medan vissa låtar spelades tog mig tillbaka till de första festerna när allt var nytt. Men även det gick över och ribban höjdes.
3. Duran Duran- A view to a kill. Förkärleken till gamla 80-tals låtar och 80-talsmode kommer tillsammans med American Psycho och Casino Royale, återkomsten av en bra Bondrulle kan sätta även musiksmaken i nytändning.
4. Snook- Längst fram i taxin. Snyggt klädda, unga och coola utan vara ”gangsters” gjorde Snook till självklara musikval.
5. Liquido- Narcotic . Det började talas om studentflak, då började det spelas upp Liquido i huvudet