Moppen var dansgolvet. (Musik att minnas från tonårsfesterna del 2)

Senare skulle jag komma att utvecklas från att i all min enkelhet vara en homo sapiens.

Jag var nu inte bara människa, jag var hälften maskin.

Jag var terminator.

Jag ägde nämligen en moppe. Och då hände det grejer.

Efter att ha fyllt 15 i februari 2003 så hade det noga valts ut en moped som jag skulle patrullera Bromma med. En Aprilia SR50 med ”ditech” som är ”direktinsprut” (än i dag säger det mig ingenting. Men det var stort då och den 15 åriga Johannes inom mig hade dödat mig om jag inte nämnt att det fanns direktinsprut.)

Under en försommar i Bromma då livet var som enklast och som mest bekymmersfritt åkte jag och min polare Fredrik omkring i kvarteren på min moppe eftersom Fredrik hade ett par månader kvar till legitim moppeålder. Med varsin iPod-hörlurar ekade ”Gyllene tider- när vi två blir en” men också den låt som tillsammans med tre andra kommer in på dessa två år mellan 15-17 års lista på ”festförsökslåtar”.

1. Life goes on. Tupac. Min och Freddans moppelåt. Refrängen löd:

“ How many brothas fell victim to tha streetz.
Rest in peace young nigga, there's a Heaven for a 'G'
be a lie, If I told ya that I never thought of death
my niggas, we tha last ones left
but life goes on..... “   Ni kan ju själva klura på hur sammansvettsade vi kände oss när vi utmanade livet på moppar I det “gangstafyllda” Bromma. Man fullkomligt frossade i spänning bland villorna och hundtanterna på kvällspromenad.

2. Gigi D’agistino- L’amour toujours. Spelas nog på hemmafester i Bromma även nu. Men det var några år då det knappt gick att dricka en läsk och kolla på film utan att man ansåg att det var festlighet nog att lyssna på detta enkla stycke musik.
3. 50 Cent- In da club. Under dessa år började jag att luta mer mot att vilja vara hip-hopig än vad jag tidigare velat. Och vem vill inte vara den coola killen som blivit skjuten nio gånger som nu plötsligt äntrade scen?
4. DJ Mangoo- Eurodancer. När det vankades fest och vardagsrummen hade tömts på möbler så var det ett perfekt tillfälle att huller om buller försöka dansa till denna epileptiska danshistoria. Såväl föräldrar som ekparkett älskade denna låt.