Stort på något sätt!

Då sätter vi igång..

Först så vore det löjligt att inte sammanfatta denna helg med ett för många aktuellt ämne, (låt oss bestämma det): min relation till Manchester Uniteds välbefinnande.

Jag har haft som regel de senaste åren att inte titta på när Manchester Uniteds matcher eftersom det oftast resulterar i att det går åt helvete. Eller oftast är ett grovt understatement. Det går kort och gott alltid åt helvete. Human som jag är så har jag i flera år låtit bli eftersom det är synd om United som just då alltid förlorar.

Men ibland dras man till saker som man vet inte är bra för en. Kvinnor med dålig självkänsla skickar kärleksbrev till Pastor-Helge, män med dålig självkänsla dras till våld, flickor med dålig självkänsla dras till otrogna killar och killar med dålig självkänsla dras till tjejer som knappt klarar av fingermålning.

Själv dras jag till att utmana lyckan.

Och det har ganska bra hittills. Jag har klarat av att se matcher där jag kommit in i matchen halvvägs och United redan haft ett övertag. Igår skulle jag se hela matchen. Blackburn mot Manchester United. Jag satt på puben ”The hillside” i Notting Hill när Blackburn tog ledningen. Och United behövde ta poäng så där satt jag och bestämde mig för att förlika mig med min förbannelse och gömde mig på toaletten i två minuter.

När jag sedan kom tillbaka hade United naturligtvis kvitterat.

Nu är det ju inte längre en slump.

Jag kontrollerar med min närvaro ett helt fotbollslag.

Stort på något sätt.