jag mår illa

i flera dagar har jag gått omkring och mått som en gammal vante, bortglömd och smutsig i en vägren. exakt så. gråtig och ful, hela tiden höljd i en illamående-dimma som fan i mej aldrig lättar. det är skitjobbigt. jag är inte så bra på att vara sjuk. jag tror alltid att jag är det. "lite förkylning har väl ingen dött av" tänker jag alltid när nån annan sjukskrivit sej och jag minsann sitter där på min stol med nästäppa. men asså fan vad värdelöst det är när det verkligen drabbar en. man kanske ska vara tacksam att det bara är de jobbiga "småkrämporna" som hittills härjat. det är kanske så man ska se det. att jag ska vara tacksam över det här illamåendet. det kunde ju vara något skitfarligt allvarligt. iofs har jag inte varit till doktorn. ahmen va fan. nu börjar jag nojja.