drrty

jag åker till mitt jobb samtidigt som alla kids och teens åker till skolan. det är fascinerande. för även om det låter otroligt, så känns det inte så himla längesen som jag också var fjorton. ps. det var skitlängesen. inte så mycket verkar ha förändrats, grupperingarna är tydliga efter bara ett ögonkast på bussen. poppis, sporty spice och de som inte syns alls. osv.
en annan grej som är precis som då: BRUNKRÄMEN från helvetet. alltså vad äääär det som får brudar under sjutton år att tro att det är fint med en fyra toner för mörk brunkräm i hela fejjan? ansiktet är helt dränkt i flottig billig kräm, toppat med ett ännu mörkare lager torrt flakigt puder. det är inte det att de är fläckiga, nä, de är nästan skrämmande jämna, man kan inte ana ett enda jävla feature under den där flottkakan. och så klart en aning blekare hals, det verkar vara legio. och jag har själv varit så där sminkad, ett orangebrunt fjortonårigt monster med tandställning och uppsprejad lugg, och jag veeeet ju att mina föräldrar kommenterade det men att det bara rann av mej som vatten för "de fattade ju ändå ingenting". men serru, det gjorde dom.
hörrni. du som kladdar så där. jag fattar att du tycker det är snyggt att vara brun. att man ser fräsch ut. men man kan inte fejka sej till det med terracotta. det ser bara skitigt ut. om du vägrar vara blek, vilket är snyggast om vintern vare sej du vill inse det eller inte, så smörj då hellre in dej med lite BUS. betoning på LITE bus. ta bort det värsta vintergråa, bättra på med lite lite solkysst rouge eller så. men ge fan i solpudret och den mörka brunkrämen. trust me. fashion inom smink kommer alltid variera. vem minns inte de extremt noppade ögonbrynen eller varför inte den mörka läpp-pennan fem millimeter utanför läpplinjen? det var trender, precis som blått nagellack och jennifer aniston-frillan. men dessa brunkrämsfejjor, de har aldrig varit trend, det är och har alltid varit en envist kvarhängande tonårsidioti. så det så.