iiiii-iiii, i'm still alive

jag lever! jävlar vilken känsla. gick upp fyra, halv fem kom taxin, fem gick flygbussen, halv sex var vi framme på skavsta, halv sju gick planet och tre timmar senare landade vi i barcelona. eller, i girona snarare. en timma till med buss och sen snurrade vi i lokaltrafiken i kanske en timma till. men nu är vi här! hanna har varit värsta klippan. hon grät jättemycket när vi landade, till skillnad från mej, som grät en skvätt när vi lyfte. fy fan,säger jag bara. kalle var vänlig nog att filma mej under uppstigningen. hanna kan åtminstone skylla på öronvärk eller nåt, jag var bara livrädd. barcelona är rätt så grått hittills. tror vi är i nåt slags hotellghetto vid en tunnelbana som heter placa de sants. hanna sover på rummet, kalle med, jag sitter i en blommig trädgård och kollar min facebook typ. beställde nyss en latte, var svinsugen på ett  glas vin, det känns så härligt kontinentalt på nåt vis, men det blir inte riktigt samma sak när man reser med någon som inte dricker alls. vet inte riktigt vad planen är, just nu är jag bara glad att jag är på marken.

titeln på inlägget refererar till min gamla stora kärlek linus,som efter att vi gjort slut var på roskilde när det var ett antal som tragiskt och jävligt nog dog under pearl jam-konserten. jag var fortfarande ofantligt kär i honom och min mamma väckte mej på morgonkröken och ba "det har dött folk på pearl jam!". linus idoler var pearl jam och jag grät som en galning tills någon berättade för mej att han ringt hem och meddelat att han levde. det gjorde han genom att svinpackad ringa hem och sjunga pearl jams "alive". det är humor, svart som döden, men ändå humor som gjord att älska.