jackie collins och jag

jag var ett mycket stillsamt barn. tror jag alla fall. som jag minns det så läste och ritade jag mest. flydde till biblioteket när jag inte ville vara hemma längre. direkt efter skolan åkte jag till den gamla skruttiga byggnaden vid  ekebyskolan där bibblan låg på åttiotalet. läste allt som kom i min väg. eller satt vid köksbordet i höghuskomplexet där jag och min mamma bodde. jag var ett sk nyckelbarn och jag minns det som att jag ofta var ensam hemma. jag minns också att jag brukade stå på balkongen och se ner på gården, där de andra barnen lekte och härjade. ibland var jag ju så klart också med och stojade, men det minns jag inte lika starkt som den där känslan av att dröja vid fönstret/balkongräcket och istället bara se på. jag älskade att fly in i ritandet, fann någon sorts tröst i den disciplin det krävde att inte måla utanför de färdigtryckta fälten som när man blev klar blev askungen eller nåt annat fånigt.
men. det var inte dit jag ville komma. jag mötte en vän i tunnelbanan i morse, när jag som vanligt gick och läste samtidigt. jag läser fortfarande en bok i veckan. minst. av någon anledning kom jag och vännen jag mötte, vi kan kalla honom charlie, in på att i skolan fick man inte läsa vad man ville, man skulle läsa angiven litteratur. man skulle följa något slags kanon. vilket ju är så knasigt! jag läste ju givetvis det erbjöds, selma lagerlöf eller något annat lika stentrist. ahmen varför ska en tolvåring läsa "herr arnes penningar"? självklart blev hälften av kidsen i min klass, de som aldrig på egen hand läste någonting, fullkomligt avskräckta från att ever again plocka upp en bok och läsa som ren pleasure. jag minns en diskussion där vi skulle få välja en egen bok och berätta om efteråt, och jag ville läsa en stephen king, tror det var i fyran och boken var "pestens tid". nej tyvärr, den är inte godkänd. någon annan ville läsa "gusten grodslukare" av kirkegaard, det var inte heller okej. men herregud, varför inte? bara man lääääääser, och finner nöje i det så fortsätter man ju så småningom till den där "viktiga" litteraturen så småningom! men närå, de flesta av oss kvästes där i mellanstadielindan. jag blir så jävla arg när jag tänker på det.

ps. boken jag läste i dag var tredje delen i stephen kings mastodontfantasyserie "det mörka tornet". jag blandar fortfarande käre stephen med "viktig" litteratur.