pacific! - reveries

jag fick pacific!:s nya platta häromveckan. den är verkligen jättejättebra. luktar åttiotal, så klart. men inte a la joy division som till exempel mary onettes, utan mer... slickt liksom. bubbligt och luftigt men ändå med tjocka streck och stråk av den där svärtan som jag oftast tycker är nödvändig för att musik ska kännas. och musik måste ju kännas för att vara bra, right? för att använda en sliten metafor, jag vill ta med den här plattan till barcelona eller lissabon, ha löjligt overprizade solbrickor från chanel under ett parasoll och dyra guldkedjor runt mina handleder som klirrar sexigt varje gång jag för min kalla drink mot mina läppar. den låter sommarsex och st tropez, jag blir helt tokig här på stengrå st eriksplan. allafall. väldigt bra. fram tills jag får höra krunegårds platta (ska det vara så svårt?!) så är det här årets hittills bästa. så det så.