POPMORSA

en dåres försvarstal

det är bara den 26 ännu, men jag tänkte drämma till redan nu, jag slutar blogga här i månadsskiftet. det är av flera anledningar. den största är att jag tappat hjärtat. det är inte längre med. jag trodde jag skulle kunna behålla samma ton som på den gamla röda, men det har inte riktigt lyckats. det är svårt att skriva om de små och fula sakerna när det publiceras med ens nylle glatt poserande bredvid. och det var ju de små och fula sakerna jag ville prata om. inte bara, men mest. detta är så klart inte veckorevyns fel. veckorevyn har varit toppen mot mej. men nu är det alltså slut. jag kommer kanske ångra mej. äsch, jag kommer att ångra mej. vet jag ju. men det kommer också att bli jättebra. och det är ju flera daaaaaaaaaaar kvar ju.

jag mår illa

i flera dagar har jag gått omkring och mått som en gammal vante, bortglömd och smutsig i en vägren. exakt så. gråtig och ful, hela tiden höljd i en illamående-dimma som fan i mej aldrig lättar. det är skitjobbigt. jag är inte så bra på att vara sjuk. jag tror alltid att jag är det. "lite förkylning har väl ingen dött av" tänker jag alltid när nån annan sjukskrivit sej och jag minsann sitter där på min stol med nästäppa. men asså fan vad värdelöst det är när det verkligen drabbar en. man kanske ska vara tacksam att det bara är de jobbiga "småkrämporna" som hittills härjat. det är kanske så man ska se det. att jag ska vara tacksam över det här illamåendet. det kunde ju vara något skitfarligt allvarligt. iofs har jag inte varit till doktorn. ahmen va fan. nu börjar jag nojja.

pulitzervinnare

jag är med i en bokklubb. den heter kulturkoftorna. den är helt nystartad och på fredag nästa vecka är första gången vi ska ses och diskutera en bok. boken i fråga köptes i dag och är "the road" av cormac mccarthy. han har vunnit pulitzerpriset, för just "the road" tror jag, och det var även han som skrev "no country for old men" (jättebra btw), som slammade hem så mycket priser nu när den filmatiserades. tror jag. jag har inte läst på så bra. bläddrade lite i den nyss, och den verkar bra, dock skriven på lite meckig engelska. inte ordmässigt svår, men liksom lite prosa-aktig. men det är nog ingen fara, jag föredrar att läsa på originalspråk. ska nu läsa som en tok och anstränga mej för att lägga bra saker på minnet så jag inte framstår som ett pucko på träffen. jag känner bara två i gruppen. mats och roger. lite läskigt, men också fantastiskt kul. och som mats sa, vi ses ju mest för att dricka vin och snacka skit ändå.

photoshop disasters

jag har fått en ny favoritsajt, eller blogg kanske det är. skit samma. det är bara en massa dåliga photoshopjobb. kolla själva, det är sjukt underhållande. som den här bilden på rachel bilson (hon ser helt stympad ut ju! snygg bild i övrigt), eller det på ashlee simpson i föregående inlägg, det är ju helt bananas vad de hittar på de där redigerarna. de är säkert välbetalda också. de jävlarna.

någon borde få sparken för det här omslaget

drrty

jag åker till mitt jobb samtidigt som alla kids och teens åker till skolan. det är fascinerande. för även om det låter otroligt, så känns det inte så himla längesen som jag också var fjorton. ps. det var skitlängesen. inte så mycket verkar ha förändrats, grupperingarna är tydliga efter bara ett ögonkast på bussen. poppis, sporty spice och de som inte syns alls. osv.
en annan grej som är precis som då: BRUNKRÄMEN från helvetet. alltså vad äääär det som får brudar under sjutton år att tro att det är fint med en fyra toner för mörk brunkräm i hela fejjan? ansiktet är helt dränkt i flottig billig kräm, toppat med ett ännu mörkare lager torrt flakigt puder. det är inte det att de är fläckiga, nä, de är nästan skrämmande jämna, man kan inte ana ett enda jävla feature under den där flottkakan. och så klart en aning blekare hals, det verkar vara legio. och jag har själv varit så där sminkad, ett orangebrunt fjortonårigt monster med tandställning och uppsprejad lugg, och jag veeeet ju att mina föräldrar kommenterade det men att det bara rann av mej som vatten för "de fattade ju ändå ingenting". men serru, det gjorde dom.
hörrni. du som kladdar så där. jag fattar att du tycker det är snyggt att vara brun. att man ser fräsch ut. men man kan inte fejka sej till det med terracotta. det ser bara skitigt ut. om du vägrar vara blek, vilket är snyggast om vintern vare sej du vill inse det eller inte, så smörj då hellre in dej med lite BUS. betoning på LITE bus. ta bort det värsta vintergråa, bättra på med lite lite solkysst rouge eller så. men ge fan i solpudret och den mörka brunkrämen. trust me. fashion inom smink kommer alltid variera. vem minns inte de extremt noppade ögonbrynen eller varför inte den mörka läpp-pennan fem millimeter utanför läpplinjen? det var trender, precis som blått nagellack och jennifer aniston-frillan. men dessa brunkrämsfejjor, de har aldrig varit trend, det är och har alltid varit en envist kvarhängande tonårsidioti. så det så.

your skin makes me cry

korven är sjuk. hon har varit det i nästan tre dagar, hon är helt brännhet. jag tror hon består av en fjärdedel alvedon. förra gången hon var sjuk var hon assoft. om man nu får uttrycka sej så om en sjuk unge. hon hade bara feber, förmodligen för en tand var på ingång, och det varade över ett dygn bara. hon sov som en stock hela tiden och vi hann aldrig bli direkt oroliga innan det var över. nu är hon iofs på bättringsvägen, men ajje vad det har varit deppigt att se henne så hängig. en rolig bieffekt dock, hon fick afro!

and i dont want the world to see me cause i dont think that they'd understand

ännu mera sad, jag försöker verkligen inte göra mej lustig över den lilla tjockisen, men den låt som jag ville höra efter föregående inlägg blev den HÄÄÄR, mitt undermedvetna är mer elakt (eller har mer humor) än mitt egentliga jag, så nu börjar jag gråta och lyssnar på den här:

I tried to discover a little something to make me sweeter

nu dör jag. kolla den här korven. han är tre månader och skitarg och superledsen för han väger nitton kilo. ahmen AJJE mitt hjärta brister. kolla vad jävla lack och sorgsen han är. buhu!

pornography

i love you, you pay my rent

femma är tydligen min eviga plats på pet sounds popquiz. jag är hemskt nöjd med en femteplats, det är så sjukt många riktiga rockrävar och popnördar där att bara komma topp tio är helt fantastiskt. det var rolig blandning på frågor också, även om de första två delmomenten var sjukt svåra. lag popmorsa bestod av mej, min kille, fluffy och sebastian. första röda tråden tog seb på nolltid (man får höra fem låtar och de har en gemensam nämnare och det är ju då en fördel om man klarar fler än tre för annars blir det knivigt): första låten var chicago med nån låt och så var det pet shop boys "rent". nån som tar den röda på bara dessa två låtar..?