Värsta sommarjobbet:

Jag snart, om saker och ting inte går som jag planerar.

I vår "På stan"-enkät i veckan svarar personer på vilket deras värsta sommarjobb har varit. Två kommentarer handlar om telefonförsäljarjobb och att det var pissjobbigt. Ja, jag krängde själv kalsonger under ett sommarlov i gymnasiet men jag tyckte att det var rätt schysst. De anställde ju nästan varenda en som sökte jobb. Sen var arbetsmiljön inte den bästa, och inte heller deras arbetspolitik men det ska tydligen ha förbättrats nu.
På samma sätt ger jag McDonalds en eloge för att vara Sveriges största ungdomsarbetsgivare.

Jag klarade av att sälja kalsonger i 1,5 månad. Sen sa jag upp mig med omedelbar verkan. Kanske var det känslan av att jag lurade på folk kalsonger med abonnemang som de måste säga upp själva. Eller att det fanns en topplista på datorn som uppdaterades ständigt med namn på de personer i lokalen som sålde bäst och värst.

Visst, det var jobbigt men det var ändå ett jobb! Inte en medverkan i en ungdomsgerilla i Sydamerika. Hade jag inte sommarjobbat här och inte kanske inte fått jobb på de ställen jag sökt på hade jag lätt börjat på en McDonalds. Det gäller att inte vara kinkig utan glad över de pengar man kan jobba ihop.