"Jag trodde det var en hemlös"

Kommer hem från en jättejättetrevlig lunch på Grill med hela redaktionen. Hysteriska skratt och pinsamma historier om hemstäder (Okej Caisas hemstad) berättades. Jag fick lov att berätta min Ulf Lundell-historia som är Caisas favorit. 

Den börjar med att jag för två år sedan befinner mig i en mörk gränd mitt på dagen i centrala Visby. Ni vet de där gränderna där det alltid är kallt om man har gåshud oavsett väder? Plötsligt ser jag en gammal hemlös man med rock och käpp som mödosamt tar sig fram i gränden komma emot mig, stödd av en ung flicka. Hans dotter – tänker jag. Dottern och mannen närmar sig mig och han tittar långsamt upp och möter mitt ansikte. Och så ger han mig blicken. Den kallaste av alla blickar. Han liksom spänner ögonen i mig och blänger. Jag ryggar tillbaka. Vi går förbi varandra och jag pustar ut.