ELINS BLOGG

Hej då!

Förändring betyder utveckling!
Idag slutar jag jobba och blogga på Veckorevyn.com och hoppar vidare på nya projekt. Vad för projekt? Du får se... Don't stop google me!

Tiden på Veckorevyn har varit superkul, jag har lärt mig miljoner saker och blivit miljoner gånger bättre på allting.

Tack till:
Alla jag jobbat med, speciellt min jobb-bästis Linnea
It-killarna (nej, jag skojade bara)
Alla som kommenterat, oavsett om ni varit glada eller arga
Ebba som gav mig den här bloggen
Alla grymma bloggerskor i bloggosfären som vi jobbat med
Perez Hilton

Kommer jag att fortsätta blogga?
Ja, men i min egen takt och om precis allt mellan himmel och jord... Galna utekvällar, snygga killar och musik- mest.
Hädanefter finns jag på lilelin.blogspot.com.

Hej då! / Från en pirrig och glad Elin

Tomt?

Mitt tidigare överbelamrade skrivbordet är numera helt renstädat. Varför? Ni får veta imorgon...!

Tja!

JC-Elin

Av nån anledning började vi prata om Lunarstorm på redaktionen. Jag loggade in på min gamla användare och hittade fjortisfoton på mig själv!
Bland annat ett på mig när jag och mitt band väntar på busshållplatsen för att åka hem från repan. Jag spelade usel gitarr och när sångerskan hoppade in fick jag snällt ställa mig vid micken. Ingen bra idé.

Fredrikas kommentar på bilden: "Men Elin, du ser ju ut som en i bandet från JC-reklamen!"

Gjorde ett snabbt montage. Det är ju SÅ sant!

Emelie är på gång med en artikel om 90-talet. För inspiration hämtade hon två tjocka buntar med tio år gamla tidningar, Varsågod - Jag ger dig Veckorevyn år 1999:

Veckorevyn 1999:

"Nya sminkpennorna - så använder du dem"

Fredrik Wikingsson, en "helt vanlig kille" svarar på läsares frågor.

DinSko visar upp senaste skomodet.

Nästa M.I.A: Rye Rye!

Åhhh, I luv her!
Rye Rye spelar på Ljunggrens den 6:e september i STHLM och dagen innan i Uppsala.

"Jag ville aldrig vara så smal"

Kate Moss talar ut i Interview Magazine om sin "tidigare" för smala kropp. (kommer upp senare idag som nyhet på sidan). Jag tycker att hon fortfarande är för smal. För smal för att bli ikoniserad även om jag själv gör det. Det är svårt och knivigt att veta hur man ska hantera kändisar. Jag ÄLSKAR ju att läsa om dem men tycker inte att de är några vidare förebilder.
Så länge man vet med sig att de lever helt absurda liv där borta i Hollywood kan man hantera bilder på knarksmala kändisar, men när man inte förstår det då?

Diskussion på lunchen om ett liknande abusrt liv:
"Om ni skulle gifta er med en superrik man. Skulle ni kunna tänka er att bli hemmafru då?"
Jag: "Hm... jag skulle ju kunna jobba på ideella jobb. Eller resa! Resa jättemycket eftersom han ändå jobbar. Jag tror att jag skulle bli en bortafru".

Vem är den där Elin Aram?

*SMS till 118 100:* "Vem är den där Elin Aram?"
Ping!
"Elin Aram är en reporter på veckorevyn.com som även frilansar som Dj. Elin tycker om ny musik men gillar inte att ge vägbeskrivningar"

Ännu en intressant kill-historia:

Alltså den här historian. Slår min historia om att bli slickad i ansiktet i helgen. Så. hårt.

Min kompis var på ett uteställe i Uppsala i helgen. Ett rätt bonnigt uteställe där de flesta har falskleg/precis har fyllt 18. Det dricks cider, spelas helt okej hitmusik men stället är känt för att vara en rätt bråkig och "köttig" klubb där man i princip spanar in varandra på dansgolvet för att sedan hooka i rökrutan.
Min kompis, som är 24 bast var där med sin jämngamla kompis och de började skojdansa med varandra för att göra det bästa av situationen (ena tjejen är van vid kvalitativa technoklubbar annars)

De hade jättekul, men upptäckte att det fanns en kille i baren som stirrade lite argt men samtidigt pilskt på dem. Han stod omringad av blonda tjejer och några helrör (Red.anm. Vem dricker helrör nuförtiden?)
Men äh, de brydde sig inte och fortsatte att dansa. När stället stänger vinkar den arga men pilska killen fram tjejerna och räcker de varsitt glas med champagne tillsammans med en shot: "Drick! Här, ta!"
Tjejerna börjar backa: "Ehh..nej tack. Det är bra"
Killen envisas med att sträcka fram glasen till tjejerna som fortsätter att avböja. Till slut vänder sig killen srgt till tjejernas gemensamma kompis, låt oss kalla honom Martin.
"Martin! Säg åt tjejerna att komma in på kontoret!"

Han vänder sig till "Martin" som en slags förmyndare för tjejerna. Han ställer sig i dörröppningen till kontoret (om killen äger klubben förstår ingen) och pekar in med hela handen. Han vill alltså att tjejerna ska knulla med honom på kontoret... Ingen reagerar utan bara gapar.
"Martin! säg ÅT tjejerna att komma in på kontoret"

Det bästa är tjejernas reaktion. Istället för att bli nervösa eller rädda börjar de skratta. De skrattar rakt ut åt honom. Det är så skönt. Det sista killen vill ha är förudmjukelse - och det är exakt det tjejerna ger honom.

Tjejer! Om det finns människor i er närhet som gör liknande grejer. Typ bjuder er på drinkar och förväntar sig att ni ska betala med någonting sexuellt. SPRING DÄRIFRÅN!
Killarna är totala loosers!

Starstruck

Att jobba med kändisar gör att man blir helt kändisfixerad. Om Ebba frågar "Har det hänt något?" när hon kommer in på redaktionen menar hon såklart ifall det har hänt något i kändisvärlden. Och vi har superkoll.

Har man superkoll får man också rätt konstiga reaktioner av nyheter de flesta skulle vifta bort. Jag kan bli helt chockad över Samantha Ronsons nya frisyr, drömde inatt om att Blondinbella skulle ta av sig tandställningen och pratar om kändisars förhållanden som om de vore mina nära kompisars.
"Alltså hon borde dumpa honom... han är inte bra för henne!" (Om Jennifer Anistons tidigare förhållande med John Mayers)

En fördel är ju att jag inte blir starstruck längre. Hjärtat bankar lika lugnt av att se Kronprinsessan Victoria på NK som att köpa en fralla på Konsum utan att se en kändis i sikte. Blir dock fortfarande mållös när jag ser Amelia Adamo:

Teknik-akuten!

Jag håller på att lägga upp en artikel om enklare teknik-problem. Det är sorgligt att det finns många tjejer som inte har koll på teknik (däribland jag själv), helt enkelt för att ingen har visat dem. Det är viktigt att kunna klara av saker själv, och inte känna sig bunden av andras hjälp.
Det mesta är egentligen jättelätt, men har man inte grundkollen från början ter sig nog det mesta krångligt.

Att koppla ihop en dator, hitta Wifi-täckning eller koppla ihop högtalare och cd-spelare med varandra är egentligen mycket enklare än att leta efter en perfekt blå nyans på ett par mocka-skor..

Ta chansen att iaktta någon som löser ett teknikproblem. Då kan man slippa gubbar som skrockar åt en när man får ett datorproblem...

Tre måsten på skrivbordet:

1. En halvljummen kaffe

2. Ansiktsspray från Håkansson

3. Bodylotion från Bodyshop - "Aqua Lily"

Yearbook yourself!

Hahaha! Via teknikbloggen lillagumman.se länkades jag vidare till sajten yearbookyourself.com (som egentigen är reklam för kläder och skor).

Jag som gulletjej år 1976.

snygg 80-talist, javisst!

Lite sämre resultat år 1960. Något för kändisfrisyren kanske?

Bildextra: Redaktionsdetaljer

1. Jag kan inte hitta en perfekt bild i vår bildbank. Vill nästan strypa den här mannen som dyker upp, vad jag än söker på.

2. Emelie sitter mittemot mig och spelar bra musik. Hon har med sig te dagen till ära.

3. Jag blir mycket gladare.

4. Martina klarade knappt morgonen i sina heels.

Vad jobbar du med?

Hannah skrev ett intressant inlägg om hur killar reagerar på ens jobb. Jag vet att folk höjer ena ögonbrynet när man uppger"Veckorevyn" som svar på arbetsplats i en konversation. De ser väl kanske redaktionsmedlemmarna som 2000-talets versioner av Lillie & Sussie framför sig. Som att jämföra dagens VR med 80-talets tidning Starlet. Och då inte förväntar sig en helt normal tjej som reporter.

En del blir förvånade, en del blir skeptiska och många blir intresserade. Nästan letar upp mig, "Är det du som jobbar på Veckorevyn?". En del låtsas däremot om som om de inte vet det...
Nu har nog Hannah en hel hög mer med fördomar att jobba mot. Jag fattar tyvärr killar som börjar svettas av nervositet över att träffa sexexperten Hannah. Det är väl som att dejta en kock och bjuda hem honom på middag. "Eh.. hoppas du gillar min wok från Findus. hehe..."

Men kom igen, verkar vi helt pantade eller? Det tycker definitivt inte jag. Och det måste väl sägas att de som är skeptiska till arbetsplatsen är de som aldrig har läst en tjejtidning. Som mammor. Som min mamma. Men nu har hon ändrat sin mening.

Idag spenderar jag många timmar på ett kafé nära min lägenhet och måste säga att jag lever livet just nu. Tjolahopp, ses snart. Nu ska jag pröva ännu fler glasögon på Västermalmsgallerian.

Kommer du ihåg napparna?

Bild från familjeliv.se

Åh, jag ska alldeles strax ta en promenad ut i solen för att suga ut det sista ur strålarna.
Helgen har jag spenderat hemma i Uppsala hos mina päron och upptäckt att:
- Adrian Greeners medverkan i JC-reklamen är rätt töntig.
- Att Adrian Greener ser ut som de där små trollen med blått hår och diamant i naveln som man hade när man var liten.

...vilket fick mig att tänka på grejerna vi gillade som barn. Och kom att tänka på napparna.
Visst samlade du på nappar? Runt halsen skulle man helst ha ett kilo kluster med nappar i olika färger. Linnea hade tydligen alla sorters former i glittirg plast, själv hade jag tjatat på mamma om att hon skulle köpa mega-nappen till mig vilket var den allra största nappen. Hade det istället varit i formen av ett kors hade de i skolan misstagit mig för påven.