The first days...

 Inte förrän nu två dagar efter att jag har kommit hit till Jamaica känner jag att jag gillar den här ön. Det var en liten chock att komma hit… Det är så mycket nya intryck så det är svårt att klämma in allt i den här lilla texten, men jag ska förklara lite hur jag menar.

Självklart älskar jag naturen, jag satt helt tyst och bara tittade ut genom fönstret från bussen som gick längst kusten från flygplatsen i Montego Bay till Negril (där jag befinner mig nu). Jag har aldrig sett så mycket färger och så underbart vacker natur!
Men det finns ett stort men! De flesta som bor här är väldigt fattiga och de har såklart hittat ett sätt där de kan tjäna pengar. Man kan tyvärr inte gå en meter innan man blir attackerad av en försäljare. Det går inte att bara säga nej tack, man blir förföljd av dem längst hela stranden. Vid ett tillfälle vet jag inte riktigt om det var gränsen till rån. Det värsta är att man efter en stund märker att verkligen alla är ute efter pengar! Även de som inte utger sig för att vara försäljare. Jag vill ju prata och lära känna de människor som bor här...
Kom ju hit för att koppla av och vara i naturen. Jag ville komma ifrån den ytliga pengahysterin på Manhattan för ett tag. Ironiskt, ja det skulle man kunna säga...
Bland annat därför kändes det lite jobbigt de första dagarna, men man anpassar och lär sig hantera det snabbt.

Jaja, nu känns allt bra i allafall och vi har varit på stranden hela dagen. Lägger upp lite kort om en stund. Stränderna är så otroligt, otroligt vackra!