Så många har redan sagt det jag tänker, men jag ville ändå visa att här finns en till. Hejja dig Amy!

Ja, var fasen befinner sig en del människor egentligen. Kvar på 50-talet? När man får barn så delar man det ansvaret - mammor och pappor är precis lika viktiga för barnets anknytning och självbild. Min som har en jättetight relation till både mig och min man eftersom vi verkligen delat på ansvaret sedan han föddes. Och att gå på de som är snittade (är själv katastrofsnittad så då är väl jag "sämst" av alla enligt de här som hoppar på) är bara patetiskt och omoget.

A-L, Insikt, Estetica och Bisse är LÄTT samma person. Mycket enkelt att känna igen både stil- och innehållsmässigt. Kan man inte blockera IP-nummer, Amy?

A-L är inte ens värd att kommentera. Det måste vara upp till varje familj att själv bestämma över sin situation och sitt föräldraskap. Har själv en pojke i samma ålder som Kitty, född prematur och amningen funkade inte, började jobba när han var tre månader på deltid, dels för att jag ville men även för att min man ville vara hemma med vår son redan från början. Och det har fungerat utmärkt, Hugo är en trygg liten kille som har en bra relation till båda sina föräldrar och det har funkat för oss och jag känner mig inte som en dålig mamma. Och det verkar som att Amys val fungerar utmärkt för hennes familj, så A-L sköt du ditt så sköter vi andra våra familjeliv på det sätt som passar oss. Det är bara tråkigt när somliga känner att de måste komma med pekpinnar till en del mamma bara för att vi inte gör "som alla andra" Lycka till med utbildningen Amy.

Det skrämmande tycker jag är att det tydligen är helt okej att (anonym) kritisera en annan människas privatliv, speciellt när det rör sig om någon man inte ens har träffat. Hur kan någon här veta något om Amys relation till sin man och dotter? Ingen, egentligen. Uppfostran beror ju på kontakten man har med barnet, inte bara tiden man tillbringar med det. Uppfostran handlar om värderingar, kärlek, hänsyn, respekt, tillit - det handlar inte om att umgås 24/7. Visst, Kitty (i detta fall) har rätt att känna att hon är världens viktigaste person för sin mamma. Däremot behöver hon inte ta över sin mammas liv totalt. Var gränsen går är det upp till varje familj att bedömma. Önskar dig all lycka med din utbildning och allt annat Amy, du verkar vara en fantastisk kvinna och mamma!

Jag har svårt att förstå vad det är som får människor att ha så bestämda åsikter och kritik inför hur en för dem helt okänd person väljer att leva sitt liv. Man behöver inte hålla med, man behöver inte göra samma sak. Så bra att vi får välja som vi vill. Har man nte något positivt och konstruktivt att säga kan man lika gärna hålla tyst tycker jag. Istället för att göra andra ledsna och skapa dålig energi. Det måste ju finnas viktigare frågor att engagera sig i än att vara taskig på en blogg. Amy, du vet bäst hur ditt liv ska fungera för att du ska vara lycklig.

Måste lägga mig i debatten som en annan icke-betydande mamma som inte kunde föda sitt barn själv (akut-snittad) och vars amningen sedan inte fungerade (försökte i 2 månader, till vilket pris?) Jag tycker att du är en förebild för många, varför ska kvinnan/mamman stå tillbaka bara för att det kommer ett barn in i bilden? Vem hade uttalat sig likadant om det varit en man som fortsätter sin utbildning? Ett barn behöver båda sina föräldrar oavsett! Man kan inte säga att den ena är viktigare/bättre än den andra. Och varför ska man omhulda och skydda sina barn från allt som finns i vardagen? Vad lär man dem då? Det blir bara värre för barnen när de kommer ut i livet och inser att man inte får allt serverat på ett silverfat! Min 4-åriga dotter är enormt trygg i sig själv och oerhört harmonisk. Hon vet att mamma och pappa älskar henne mest och att dagis inte är ett dåligt ställe, inte heller att åka och simma med pappa en gång i veckan så att mamma (jag) kan vila då vi väntar syskon om tre veckor. Denna gång blir det ett planerat snitt och det känns superbra! Men jag har även fött vanligt, en son i vecka 36 som dog. Gör det mig till en sämre eller bättre mamma? Snarare till en mamma som vet vad som är viktigt i livet efter ha begravt sitt eget barn. Viktigast är trygghet och kärlek och det kan ingen få för lite av. Go Amy, jag beundrar dig för att du klarar att hantera alla roller du har. Och go Kitty, för att du verkar vara en alldeles underbar liten fröken som ser välmående och trygg ut.

Jag gick och störde mig på A-L:s kommentarer igår och så går jag in och ser vad Insikt har skrivit, herre min gud! Att verka tro att trygghet ligger i att undvika sitt barn att uppleva separationer. Surprise, hela livet handlar om separationer, det bästa man kan göra är att ge sitt barn en grundtrygghet som gör att barnet förstår att separationer är en del av livet. I övrigt tycker jag att "Åsa-Psykolog", "Sofie" och många andra skriver väldigt bra. Sedan att det finns de här som tror sig veta allt om allting, tom allt om Amys födsel genom att hon kortfattat i något inlägg har berättat vad som hände... var försiktiga, vi har ingen aning om vad andra har varit om för saker, var då inte heller så snabba och dömma!

Herregud vilka ointelligenta människor det finns! Jag förstår att det är omöjligt att inte ta åt sig iallafall lite men jag hoppas att du efter att ha läst alla andras lite mer intelligenta kommentarer fullständigt släpper så otroligt dumma kommentarer! Det faktum att orkar med ständiga flygresor, läkarutbildning och samtidigt ta hand om din dotter och ditt äktenskap och flytta in i ett nytt hus och land och behålla andra relationer som till din familj och dina vänner, och laga mat och städa och handla nödvändiga saker osv. är helt otroligt, en otrolig inspirationskälla! Och dessutom blogga! Avundsjuka när den är som värst helt enkelt, du har förmodligen ett liv som den personen önskar sig, jag önskar iallafall att jag orkar med lika mycket som dig och fortfarande är så fantastisk i framtiden när jag får barn! Att du sen tränar, läser böcker, inreder osv. retar nog den här otroligt avundsjuka personen ännu mer som kanske bara sitter hemma hela dagarna å deppar över hur trist livet är. Hoppas du får en underbar dag!:D

Amy, du är en stark, klok och självständig mamma som är en alldeles utmärkt förebild för ditt barn. Lilla Kitty ska vara glad att hon har haft förmånen att få en start i livet som gett henne kontakt med både mamma och pappa. Har själv två prematurbarn, som till en början har tagits om hand av sin pappa och som jag inte kunnat amma. Min kärlek till mina barn sitter inte i mina bröst! Jag har inte valt att föda mina barn så tidigt som dom kom (v 29 och v 34). Min man och jag har tillsammans gjort det bästa av situationen, precis som ni. Man är ju en familj. Lycka till med studierna!

Heja Amy!! Jag tycker att du och Jeff verkar vara grymma, Kitty kommer att klara detta bra för ni verkar vara sunda! Heja heja!

Herregud! Jag har en ett år gammal son, pluggar till jurist och har ungefär ett år kvar, min situation påminner till viss del om din mao. Det är ett oändligt stort ansvar att ha barn SOM MAN DELAR med pappan. Att Jeff inte varit med Kitty i Sverige under vårens resor dit, bekymrar det någon? Nä, verkar inte så... Vilken kvinnosyn! Vad ska Kitty tro när hon växer upp om det bara är mamma som kan ta hand om henne? Alla mår bra av flera olika vuxenkontakter, både kvinnor och män, gamla och unga. Att få ha bara pappa hos sig under några veckor kan väl bara göra gott för deras relation och tilliten dem emellan? Att faktiskt lyckas plugga samtidigt som man har barn är en utmaning, jag vet. Ibland går det upp och ibland går det ner, men visst vill man vara en förebild, både mamma och läkare/jurist! Du är en sådan inspiration för mig Amy! Ger mig lust att försöka lite mer, satsa lite högre. Nu måste jag plugga! Gotta go!

heja amy! du är fantastisk, och jag beundrar dig. av allt att döma är du en jättebra mamma, och kitty en välmående liten tjej. uppmuntrande kramar!

Man får ju även tänka på att barnen mår bra av att ha bra relationer med andra, speciellt egen pappatid! Har svårt att tro att barn som blir "övergivna" av sina mammor i 3 veckor blir traumatiserade.. Snacka om att förminska pappans roll i det hela. Förälder som förälder säger jag. Får ofta intrycket av att det är föräldrarna (speciellt mammor kanske) som inte vill lämna bort barnen (även om det inte handlar om det i detta fallet, Kitty har ju ändå en förälder hos sig) av egoistiska skäl. DE tycker det är jobbigare än barnen. Min syster blev precis mamma och planerar att vara föräldraledig i 3 månader, sen ska pappan ta över i 3 månader och resten ska de dela på. Och de kommer bli fantastiska föräldrar som inser BÅDAS värde! Hoppas inte du, Amy, tar åt dig av kommentarer liknande de som A-L lämnat...

Tack, tack, tack! Vad glad jag blir när jag ser alla era kommentarer. Jag uppskattar verkligen att ni tagit er tid att svara här! Nu har jag ont om tid för snart tar min internet-tid slut här på flygplatsen... Hörs snart igen!

Tycker det är rent ut sagt jävligt härligt med att läsa om en kvinna/mamma som du som känner och tar sig tid för sig själv, satsar på sina mål och inser att fastän hon är mor så har hon inte glömt bort sig själv. Man kan inte bara gå in i rollen som förälder och ha den enda stämpeln som identifikering. Du älskar din dotter och din man men du älskar även dig själv och om läkarutbildningen är ett mål för dig och det gör dig lycklig så satsar du på det samtidigt som du är en sjuttans bra mamma och fru (den delen vet jag inte så mkt om men kan bara anta eftersom d iaf verkar så) Du gör det bästa av två världar och det har ingen absolut ingen någon rätt att säga nåt om. Och varför skulle det inte vara bra för kitty att spendera denna tid själv med sin pappa, när hon ofta gör det med dig när hon åker med till Sverige?? Stå på dig och fortsätta leva hur som gör dig lycklig!

Det här är så skrämmande. Amy är fantastisk som klarar allt slutföra sin utbildning samtidigt som hon har familj. Kitty kommer att ha en stark mamma att se upp till. Hom kommer destutom att vara tvåsprålig utan problem då barn har en fantastisk förmåga att lära sig. HAr många vänner som växt upp så och att de är flytande i engelska är en stor fördel för dem inom både studier och jobbsökande. Man får heller inte glömma att när Amy är hemma är hon umgås hon mycket med Kitty just för att hon inte har ngt heltidsjobb utan studerar och därför kan fördela sin tid som hon vill. Det är annant än vad min mamma gjorde som hade ett jobb i i samma stad som jag bodde i men ändå obbade sena kvälar och tidigara mornar. Och jag har blivit människa ändå. Amy, din blogg är gym, du likaså. Gillar egentligen inte att kommentera ditt liv och dina val men jag blir så förbannad. Varma kramar till familjen.

Man kräks ju över en del kommentarer här inne och den oerhört trångsynta bilden som finns på kvinnor som finns. Skärp er för sjuttsingen! Varför skulle inte Amys man kunna sörja för Kitty lika bra som Amy?

Apropå,ni som kritiserar A-L:s åsikter om Amys karriärval borde reflektera över följande:Kitty föddes väldigt prematurt!Detta faktum skulle få de flesta mammor att totalt vända fokus på barnet.Nej,Amy ska naturligtvis fortsätta sin utbildning som om inget hänt! Resultatet idag är en instabil kaotisk familjesituation.Allt sker på Kittys bekostnad.Flytta hit en vecka, dit an annan,ny skola, nytt språk osv osv!Ideliga separationer.Om detta karriärval är för Kittys bästa,då har modern vetenskap om den viktiga kontinuiteten i barns uppväxtförhållanden,tydligen fel?Som läkarstuderande borde Amy inse att priset för karriären är för högt och att det är Kitty som betalar! Åsa,var har du fått din snabbkurs i psykologi? Alla ni som tidigare uppfattat Amy som ensamstående,p g a den frånvarande pappan,ni verkar nu uppskatta att han är tillbaka.Men vad tycker Kitty?

Jag tror det ar bra for barn att lara sig vara med bade mamma och pappa och att bada ar lika bra. Tror det att det ar en fantastisk inspiration senare i livet (for tex Kitty) att ha en mamma som visade att allt gar med vilja och planering. Jag hoppas jag kommer fixa det om jag far barn nagon gang. Har i USA ar det manga arbetande mammor som far lamna bort sina barn pa dagis nar de ar 3 manader, visst kan det vara hemskt men vad sjutton. Allt gar och jag tror inte barnen lider namnvart av det. Usch for att ha samma initialer som den dar andra surpuppan A-L!

Det knasigaste av allt är ju att tro att en tvååring inte mår bra av att vara med sin far i två veckor. Shit vilken vriden syn på vad en tvååring faktiskt är kompetent nog att förstå. Kitty kommer inte få men för livet, för ett barn som vet om att mamma kommer tillbaka varje gång tar ingen skada. Och att pappan i bilden inte skulle kunna ta vara på sin dotter lika bra som mamman känns ju inte direkt nytänkande, vi vet saker om små barn i dag som vi inte haft en aning om förr itiden. Det är inget som säger att mamman skulle vara viktigare för ett barn än pappan, ändå reagerar nästan ingen om en pappa måste åka i väg i två veckor.

Jag blir också ledsen över A-Ls otroligt inskränkta kommentarer, men mest arg över att hon tror sig veta precis hur det SKA vara. Herregud. Lilla Kitty verkar vara lyckligt lottad med en trygg och kärleksfull familj och det finns inget som tyder på att barn upplever trauma om de är borta från en förälder under en tid, så länge man håller kontakten under tiden. Och självklart gör Amy det! Jag tycker du är SÅ cool Amy, beundrar dig! Du gör helt rätt:)